Efter Mona Sahlins avgång introducerades “nystart” och “social demokrati” av efterträdaren Håkan Juholt, men det gick inte som planerat – dvs. partiet kom aldrig upp till 40% i opinionsundersökningar och Juholt gjorde bort sig. Det gick inte att prata om politik den här gången heller.
Många partimedlemmar verkar tro att partiledaren är nästan den enda som styr partiet och går det dåligt för partiet så är det hans eller hennes fel. Detta skulle kanske gälla andra partier men inte S. Det borde vara tydligt nu att partiledarens avgång inte leder till “nu kan vi fokusera på politik”. Håkan Juholt gjorde många misstag och det gick alltför långt för att han skulle kunna stanna som partiledare. Ändå, reaktionerna mot partiledarna har varit det samma och uppslutning kring partiledaren eller VU har många gånger varit svag och diffus.
När världens äldsta S-parti krisar och tappar stort i Tyskland, är det tydligt att det inte handlat om partiledaren utan om hela partiet. Det är många som har insett detta men en mix av händelser har gjort att vi inte kunnat se hela partiet utan endast Håkan Juholt. Nu när Juholt valde att avgå, vad borde vi fokusera på? Så här tycker jag:
Vi ska lösa våra problem genom att identifiera de inte genom att pressa partiledarna till avgång. De absolut viktigaste frågorna just nu är politiken och den interna miljön.
Först och främst måste vi börja prata om normer och mekanismer inom partiet som har reproducerat krisen, vem som helt förstår att den interna miljön inte verkar vara hållbar när nära hälften av VU informationen går att läsa på kvällstidningar. Vi måste identifiera de normer och reducera dess effekt. Med normer och mekanismer syftar jag på formella och informella regler och normer men också personer som har reproducerat de, antigen medvetet eller ej.
För det andra måste vi våga definiera vår politik på ett mer konstruktivt sätt. Det finns fortfarande frågor som man måste diskutera och formulera som t.ex. den svenska arbetarklassen, skattesystemet, pensioner, vinster i välfärden m.m.
Val av ny partiledare borde ske under mer öppna omständigheter, om det är möjligt. Det är dock förståeligt om så inte sker med tanke på tiden och kostnader. Den franska S-modellen tycker jag är intressant och något att tänka på i framtiden.

