Alla är förlorare – Sverige är ännu inte redo för en kvinnlig statsminsiter

Söndag den 19 september såg vi hur Jimmie Åkesson firade tillsammans med sina kamrater. Sverigedemokraterna – nazister, firade för att de äntligen fick komma in i Sveriges riksdag. De var glada för att de nu kan prata öppet om sina   åsikter i riksdagen och få arvode för det, att de inte kommer ha någon inflytande i riksdagen var väl väntad – man visste redan från början att inget parti i riksdagen vill samarbeta med dem. Andra saker som t.ex. partistöd är av mycket intresse. Oroande är att SD möjligtvis stannar i riksdagen längre än vad fler av oss tror – som t.ex. i Danmark och andra europeiska länder där rasistiska och främlingsfientliga partier har fått fäste i parlamenten.

Riksdagspartier utesluter inte möjlighet att isolera de från utskottsarbetet. Frågan är förstås om detta skulle gynna Sverigedemokraterna eller inte. En del menar att man ska respektera Sverigedemokraterna då det är c. 6%(5.7%) av befolkningen som har röstat på dem, man ska också respektera processen och spelreglerna. Jag tycker också att det är viktigt att ge de samma förutsättningar som andra partier har. Men nu är det också så att Sverigedemokraterna med sina 5.7 procent blev vågmästare i riksdagen ( också i 30 kommuner runt om i landet), vilket ger de enormt mycket inflytande i riksdagen. Ett parti med 5.7% ska inte ha en så stark inflytande i riksdagen och på politiken generellt. Utöver det tror jag inte att rödgröna väljare eller alliansens väljare skulle vilja se ett samarbete med Sverigedemokraterna. Hur man har behandlat SD är en sak -  men att inget parti i riksdagen vill samarbeta med dem är inget nytt, de flesta partiledarna var tydliga med att de inte kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Dags att gräva i SD’s politik – om vi gräver i den så kommer många att inte känna igen sig och partiet.

Sverigedemokraterna har ingen integrationspolitik och de som röstar på SD  behöver inte vara främlingsfientliga eller rasister. Många hävdar också att de etablerade partierna ha inte vågat prata om invandringspolitiken eller integrationspolitiken. Och det är någonstans här problemet ligger, tycker jag. Det finns en del saker som man måste redogöra och tydliggöra för folket. Ett exempel är hur mycket invandringen kostar? Hur ska man egentligen räkna det?  Ska man inkludera alla jobbtillfällen som ”invandrarföretagen” har skapat?  Eller hur mycket de ha betalat i skatt?  Och massa andra saker som inte går att räkna i siffror – social och humankapital, m.m…

Sverigedemokraterna pratar gärna om assimilering, men är det verkligen det de vill ha? Jag tror inte det – man assimilerar inte genom att ge bidrag till svenska medborgare för att de ska flytta tillbaka. I vissa kommuner som anses vara duktiga på ”integration” har vi kunnat se att SD har gått fram. Det absoluta konstiga i integrationsdebatten är att man tar upp Sverigedemokraterna som om de hade någon integrationspolitik.

Jag ser fram emot en ordentlig debatt angående de olika begreppen som  t.ex. integration, invandrare, svenskar osv osv.

Lösningen på främlingsfientliga krafter stavas jobb och utbildning.

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval samtidigt som Moderaterna och Miljöpartiet gick fram. Detta var inte oväntad – jag var beredd på det värsta, vilket också inträffade. Partiet och föreningarna runt omkring landet håller på att tillsätta kommissioner för att diskutera socialdemokratins framtid.

Sverige är ännu inte redo för en kvinnlig statsminister – efter alla smutskastningskampanjer mot Mona Sahlin, måste jag medge att Mona är en av de starkaste statsminister kandidaterna socialdemokratin någonsin haft.  Det verkar också som om  det svenska folket är ännu inte redo för radikala reformer i samhället – t.ex: könskvotering och individualiserad föräldraförsäkring.

Förnyelse?

Innan man ska börja prata om förnyelse inom Socialdemokratin måste man först vara överens om att något har gått fel  nu  de senaste två valen. Modernisering är nyckelordet. Det finns en stor risk för att man ska hamna i ”höger” och ”vänster” snacket inom socialdemokratin.

Det är dags för oss att beskriva samhället utifrån nya glasögon. Mycket handlar om att inte göra samma fel. Samhället förändras och vi måste anpassa oss efter den förändringen. Jag menar att samhället har förändrats och att vi socialdemokrater har sett den och till och med påskyndat förändringen men vi har inte kunnat formulera verkligheten, visioner och de nya utmaningar som väntar oss. De som tror att partier vinner på en reducerad bild av samhället har nämligen fel. Avsaknaden av framtida planer och visioner i denna valrörelse är bara beklagligt.  Moderaterna försökt reducera valet till 300 -600 kronor istället för att prata om framtiden – om vilka utmaningar som väntar oss i framtiden och de flesta ska gå i pension. Det var nästan ingen av politikerna som tog upp finansieringen av pensionerna i framtiden, vad är det som väntar oss i framtiden?  Höjda skatter eller försämrad välfärd? Vart ska vi ta pengarna ifrån? Jag tror att socialdemokratin har de bästa lösningarna för att klara oss ur dem möjliga krisen som väntar oss inom snar framtid. Utgångspunkten är så klart jämlikhet och solidaritet – de två centrala begreppen inom socialdemokratin kommer aldrig, aldrig vara omoderna. För att vinna andra gruppers förtroende måste vi hitta den tredje vägen i Sverige.

Det nya arbetarpartiet- ett skämt? Eller genomgår Moderaterna en identitetskris?